Nära döden

I måndags montrade Maria och jag i Vingåker. På väg hem därifrån (strax efter kl 23), mellan Vingåker och Eskilstuna, åkte vi på en skogsväg (en 100 väg). Då plötsligt hör jag Maria säga "Oh herregud!" och sen bromsa allt hon kan. Jag tittade upp och såg två asfeta älgar mitt på vägen. Dom var enorma. Vi hann inte stanna bilen och vi kunde precis väja undan. För att göra en lång historia kort: om ena älgen hade stått lite längre åt vänster eller om Maria hade upptäckt älgarna några få sekunder senare så hade vi nog inte funnits längre. Helt galet. Vi kunde lika gärna varit döda nu.


Det är vid sådana tillfällen man inser hur tacksam man är för att faktiskt få leva.
Tack, Gud.
Ta vara på livet! Allvarligt talat.