Insikt

Nu sitter jag här på min säng och har precis läst klart den nypublicerade HALIB-krönikan. En krönika som innehåller en hel del roliga saker må jag säga. Klassrapporten blev helt okay den med. Tydligen är jag "en kort liten tjej på nitton jordspinns" vilket faktiskt stämmer, yes. Hursomhaver, det är fredag kväll och jag har inget att göra. EttÅtti är slut för terminen och ingen orkar hitta på något. Det blir till att ta det piano hemma med min gitarr (hmm) och lite pepsi.

Idag hade jag för övrigt min sista lektion under min gymnasietid! Från och med nu är jag en fri kvinna (oh well, nästan i alla fall). Det känns så overkligt, så ogreppbart! Jag kommer så väl ihåg första dagen i skolan, när jag började i ettan på lågstadiet. Fröken Gunnel sträckte ut sin hand och hälsade mig välkommen med ett glatt leende på läpparna. Nu sitter jag här, nästan 12 år senare, och inser att det faktiskt är över. Vilken insikt, vilken kännedom! Det är dock med blandade känslor jag skriver detta. Annat vore väl konstigt?! Jag citerar ur HALIB-krönikan; "Man får trösta sig med att det är ledsamt just för att det har varit så roligt." Jag är mycket nöjd med mina tre år på Bäckängsgymnasiet (världens i särklass bästa skola). Medgångar och motgångar, regn och solsken - men tre extremt utvecklande år! Klass NV06E, ni är bäst!

Bal på onsdag kl 17.30 vid Grand Hotell, kom dit och titta! 

Kärlek.