Fy, det är jobbigt nu. Jag vill inte flytta. Eller jo, klart jag vill, men ändå inte. Ahh, ni fattar. Hursomhaver, jag bröt ihop imorse. Det skrämde mig lite, men samtidigt var det mycket bra med tanke på att jag kände mig ganska mycket lättare efteråt. Att gråta har ju ofta den effekten. Men, som en vis man sa en gång: "Det är bara att bryta ihop och gå vidare." Det kommer bli bra! Jag accepterar inget annat.
No comments:
Post a Comment